Att fly var inget alternativ

In i det sista hade den 57-åriga överläkaren Svitlana vägrat tro att Ryssland skulle infria hoten. Men på väg till arbetet till barnkliniken morgonen den 24 februari 2022 mötte henne fasansfulla scener. Stridsvagnar på gatorna, döda soldater liggande längs vägen och flyende familjer som skjutits i sina bilar.

Väl framme på barnkliniken hade kollegorna redan börjat packa med sig läkemedel och medicinsk utrustning. De bestämde att tills vidare arbeta från hemmen då det bedömdes vara för farligt att vistas på kliniken. Att själv fly och lämna befolkningen i sticket utan vård var aldrig något alternativ.
– Jag måste stanna här. Jag behövdes här, konstaterar hon och beskriver hur personalen med risk för sina liv gjorde hembesök hos skräckslagna invånare i behov av medicinsk hjälp.

Dagarna flöt ihop

Trostianets är en liten stad med drygt 20 000 invånare som ligger 3 mil från den ryska gränsen, nordväst om miljonstaden Charkiv. Ganska snart tappade den ockuperade befolkningen tidsuppfattningen.
– Det kändes som en enda lång dag som aldrig ville sluta, berättar Svitlana.

Tvingades se patienter dö

När matleveranserna upphörde delade folket till en början det de hade mellan sig.
– Än svårare blev det när vi stod utan medicin och inte visste hur vi skulle behandla dem som exempelvis var beroende av insulin, minns Svitlana.

De fick tillstånd att länsa hyllorna på ett sönderskjutet och övergivet apotek men läkemedlen räckte inte långt och sjukvårdsteamet förlorade många patienter i avsaknad av medicin. Anhöriga tvingades begrava sina döda invirade i filtar eftersom även samhällsfunktioner som begravningsbyråer hade förstörts.

Förstörd barnklinik rustas upp

När den ockuperade staden befriades och invånarna vågade sig ut igen kunde personalen konstatera att barnklinikens lokaler hade fått omfattande skador till följd av luftangrepp och tryckvågor efter sprängningar. Men med hjälp av PMU:s partner Medair repareras och utrustas nu andra lokaler där man erbjuder vård för de 5 000 barn som bor i närområdet. Volontärer har reparerat det raserade taket, bytt ut trasiga fönster och rustat upp ett värmesystem. Organisationen har också införskaffat och försett kliniken med kontorsmaterial och medicinsk utrustning, så att vårdbehovet ska kunna börja täckas så snart lokalerna står klara.

Svitlana drömmer om fred och längtar efter att få återgå till ett normalt liv. Ett liv där hon slipper se det samhälle som hon älskar och lever i och för, bombas sönder.